Sopptider

Frosten frasade under sulorna imorse. Dunig dimma låg över sjön, asp och björk stod som guldoppade penslar vid stranden. Det nyper ordentligt i näsa och kinder när man är ute, vilket ger en en ypperlig ursäkt att laga soppa så det står härliga till! Idag blev det morotssoppa med ingefära, chili och kokosmjölk. Den har en del sting, som bryts av bra av den mjuka kokossmaken.

DSC_0806

Chilin är hemmaodlad och av hög kaliber. Premiärsmakade idag – kaxig som jag är bet jag av en rejäl bit. Fick betala med bedövad tunga i flera minuter…

Det jag brukar ha i den här soppan är

1 tumstor bit finhackad ingefära

1 gul hackad lök

2-3 klyftor hackad vitlök

6 medelstora morötter

så mycket chili man behagar

rivet skal från en halv citron eller en lime

1 burk kokosmjölk

1 dl röda linser

salt, peppar, lagerblad (och andra kul kryddor, om man vill)

Fräs lök, vitlök, ingefära och chili i olja. Anledningen till att jag brukar hacka hellre än riva ingefäran är att den så lätt bränns då. Hacka morötterna och tillsätt när löken blivit gyllene, tillsammans med linser, kokosmjölk, lagerblad och ca 3 dl vatten (eller så det ser ut som det kommer bli bra konsistens efter man mixat). Koka upp. Tillsätt citronskal, salta och peppra. När morötterna blivit mjuka, skjut kastrullen åt sidan och mixa med stavmixer. Klart!

DSC_0870Blev inspirerad av Underbara Clara och toppade med krutonger jag stekte till lite snabbt. Åt på trappen i vanlig ordning. Det är så fint nu!

DSC_0865

En bättre måndag

Jag hade möte på något som heter Det fria husets ord idag. Det är precis vad det låter som – ett ställe under kommunens försorg där fokus är det egna, fria uttrycket. Som jag är alldeles kär i. Jag skrev till dem för ett tag sen och frågade om de vill visa en dokumentär om flyktingsituationen på Lesbos. En bekant till mig, Laura, var där två månader i somras och intervjuade flyktingar, volontärer och människor som är bofasta på ön. Resultatet blev Lesvos: Beautiful Prison. Det är en vacker och skakande film om den tragedi som pågår på varma stränder bredvid semestrande turister, mellan olivlundar och gula kullar, men också om den starka gemenskap och kärlek som växer trots hopplösheten.

Nahide, som jag träffade, var världens trevligaste, coolaste – och visst är de intresserade av filmen! Början av december är spikat. Det är inte klokt hur många otroliga människor man träffar när man börjar engagera sig ideellt, och när man nystar i ämnen som drar till sig folk med passion och stark vilja. När jag var på konferens förra helgen vill jag bara packa ner folk i väskan och ta med dem hem. Jag hade kunnat spendera två veckor med alla jag träffade för de var så inspirerande och kloka.

Efter mötet satte jag mig och skrev på ett kafé, och sen åkte jag hem och dog i sängen. Jag blir helt matt av att vara på stan, bland folk som rör sig. Jag älskar de sprakande höstfärgerna, men tyvärr gör de inte saken bättre – de får hjärnan att koka efter en stund. Band en bukett för att stilla stormen lite. DSC_0749DSC_0762

Nu ska jag elda i bastun, laga mat och vicka på tårna. Hoppas ni också har en fin måndag!

Höstbestyr

Nu när hösten är här och kontorsjobbet tagit slut har jag så mycket energi att jag nästan kokar över. Höst är nyår för mig. Plötsligt blossar jag upp efter en sömnig sommar, sprakar av ljus i varje cell. Rör mig framåt och uppåt i 160.

Följande händer nästa vecka:

  • Möte angående en filmvisning jag ska ordna. Är så taggad över detta!
  • Möte med kommunens hållbarhetsavdelning.
  • Skriva färdigt reportage + en krönika.
  • Utflykt med Växjö Fågelklubb. Ah! Så kul! Om det är någon som är sugen på att börja skåda är det ett jättebra tillfälle nu när flyttfåglarna drar söderut inför vintern. Det är hålligång så det heter duga i markerna.

Men först ska jag till Jönköping och hälsa på en kompis och gå på konsert. Panda da Panda. Drog mig i säkert fyra år innan jag började lyssna på honom för jag tyckte namnet var så töntigt (förlåt……), men när jag väl hörde människan bara smällde det till. Blev störtkär.

Hoppas ni får en fin helg! 🙂

Det som händer

Det har varit väldigt tyst här ett tag. Sen jag började jobba på kontor har min energimätare ständigt darrat nära noll. Jag visste att det skulle bli så, men det kändes inte riktigt som jag kunde tacka nej. Det var först när min chef påpekade att jag inte bara kan jobba och sova som jag började fundera över det. Jag blir också lätt sjuk när jag jobbar heltid, så det blir liksom ändå aldrig hela arbetsveckor.

Så nu har jag slutat.

Jag försöker lägga tiden på det som ger energi. Att skriva, starta projekt, och förhoppningsvis snart måla. Jag har börjat gå i psykodynamisk terapi, vilket är tufft och energikrävande. Egentligen ville jag ha KBT, men psykologen som utredde mig sa att det inte var det jag skulle ha. Att det bara hade blivit en till quick fix, att jag bara skulle braka ihop igen. Att jag bara skulle gå längs nästa varv på den nedåtgående spiralen.

Så nu kravlar jag mig genom det. Håller mig ovanför ytan, pressar mig samman själv för att inte falla i sär.

Kanske kommer jag ha mer ork och lust att skriva här. Det händer saker i Växjö, och i min närhet, som aldrig förr och jag skulle så gärna vilja dela med mig av allt kul. I helgen ska jag på konferens med Omställningsrörelsen i Sverige. Ska bli spännande!

Skillnaden en sketen låda kan göra

För några dagar sen postade jag en bild av en kartong på Facebook. Jag skrev att jag ska fylla den med medicin och annat som behövs och skicka den till ett flyktingläger på Lesbos, och bad folk swisha en slant om de ville bidra. Jag hade bestämt mig för att lägga 2000:- själv och tänkte att kanske, kanske kunde jag få ihop en femhundring till. Man får jäkligt mycket tvål, deo, trosor, aspirin och alvedon för 500 pix.

DSC_0520 (3)

Men jäklar vad det rasslade till! Inom ett par timmar hade jag nästan 500:- (!) så jag höjde målet i huvudet till 1000:-. Över femtio swishar senare har vi skramlat ihop 2885kr!! Såååå sjukt! Alla möjliga har bidragit – nya, gamla och forna vänner, bekanta och såna jag inte känner. Det får bli minst en låda till!

Att starta en insamling är ett enkelt knep för att få tusen kg hopp för mänskligheten, om man nån gång känner att mätaren darrar farligt nära noll. Folk går runt och bär på så mycket vilja att hjälpa, men ofta finns det ingenstans det kan pysa ut. Det är bara att ge dom ett sätt de kan få utlopp för det, så händer det grejer. Ett tips om en podd som översköljer en med inspiration till att förbättra världen är Civilsamhällepodden. Det känns typ som jag brinner i bröstet när jag hör hur folk slagit näven i bordet och vägrat acceptera att ”det är bara så det är.” Blir såååå glaaaad av att dessa människor finns. Hur bra som helst.

Jag ska handla massa grejer på onsdag (16/8) så vill ni bidra med en tia innan dess är numret 0722321089 ❤

~

Update: Vi knäckte precis 3000. Ahh!!!

Är landsbygden död?

Det är dags att krypa till korset. Som nämnt tidigare såg jag en flytt tillbaks till Växjö som en tvångsförflyttning till världens ände. Om Växjö varit illa i min trångsynta hjärna har omnejden tett sig som nån slags dödsinjektion för allt kul. Tråkig som en påstigande i Alvesta, som uttrycket lyder. (Alltså herregud så jag skäms.)

Vi kan väl säga att jag kommit på bättre tankar sen jag började jobba i Alvesta. Hela kommun fullkomligt bubblar av liv. Spelningar, kaféerna nämnda i tidigare inlägg, konstutställningar, loppisar, mängder av olika events. Visst, man kan inte välja mellan fyra olika konserter en tisdagkväll – men hur ofta gick jag på spelning även när jag hade möjlighet? Gick jag på alla pubar barer kaféer klubbar i Lund, Uppsala, Nijmegen, St Andrews? Nä. Jag tror stämningen och möjligheten till att välja var det som gjorde att man kände sig så fri. Men just den stämningen kanske inte har monopol på att vara den enda uthärdliga eller värd att leva i.

En kollega till mig (väldigt kul tjej) sa på en fikarast att hon är nöjd med var hon bor, för ”Alvesta har ju faktiskt allt.” Stirrade på henne. Försökte ta in vad hon sa. Tänkte efter. Ja fan. Hon har ju rätt? Vill man så kan man ha extremt roligt i Alvesta kommun.

Man får ut och leta lite. Bakom granmurarna längs väg 27 finns så mycket värt att utforska, och kan det vara såhär bra mitt i mörkaste Småland är chansen stor att det är bra hålligång i socknar i resten av landet också. Kanske är landsbygden på utdöende på andra ställen, eller i andra aspekter. Men inte här i alla fall.

Lyckad som fan

En tanke slog mig just.

Gud vad jag längtar till St Andrews ringer mig igen för att samla in data till statistiken över vilka toppjobb St Andrews graduates får. Härom sistens löd konversationen

”Hi! I’m calling from the St Andrews Alumni Office. We’re collecting data on the jobs our alumni have gotten since leaving university, to give future students a better image of that they can expect. So where have your chemistry degree gotten you in these two years, Agnes?”
”Um. Well. I’m unemployed. I’ve been unemployed since I graduated.”
”OMG!!! Im so, so sorry!! I mean… oh, ok…?”
”… thanks…”

Det ska bli så KUL att säga att min fina fina utbildning gjort att jag får hålla koll på folks sophämtnings- och slamtömningsabonnemang, and I’m fucking loving it.

Jag älskar att inte vara lyckad längre. Bara lycklig.

Sommarkaféerna

Är det något vi har mycket av i Småland är det småkaféer på landsbygden. De poppar upp som svampar under sommarmånaderna och ofta med tillhörande loppis. Man är helt salig efter en eftermiddag på en stol i solen med ett glas flädersaft i näven och munnen full av dumlemuffins. Fast det bästa är att det är så tyst och lungt. Småpratet från de andra som njuter i solen med en kopp kaffe, ett par humlor och kanske en gris är det enda som hörs.

I Broaskog utanför Moheda finns ett kafé där det är prick så. Förutom fiket har de en jättemysig gårdsbutik där man kan köpa massa fina saker och lingonsylt, chutney och ägg från hönsen.

DSC_0462 (2).JPG
Hela stället badar i blommor. Tyvärr dog kameran efter den här bilden. Men ni fattar?

DSC_0464 (2).JPG
Dumle-ljus-och-mörkchoklad-kaka överöst med bär och grädde.

Är ni i närheten av Växjö/Alvesta är Broaskog mycket varmt rekommenderat. Väldigt anspråkslöst, lugnt och med ljuvlig fika.

Andra bra ställen i mitten av Småland är

Hilmas must.Har aldrig sett maken till ett så idylliskt ställe, med så sjukt gott fika och trevligt folk. Ni hittar deras insta här.

Café Sjövillan vid Åby Sluss. Vacker miljö, bra fika, jättebra platser både inom- och utomhus. Bästa man kan göra på en söndag är att åka dit. Väl värt ett besök!

Pannkakshuset i Tolg. Pannkakshus. Ja. Ni fattar själva. Bästa stället.

Hjärtenholm.
 De som har stället är världens finaste och väldigt måna om att man ska ha det bra. Förutom trevlig omgivning har de bra fika och en finfin grönsaksträdgård.

Cafe Masugnen i Åryd. Vill man äta våfflor åker man hit. Stället ligger vid en masugn (oh really) vilken är en riktigt häftig, vacker och märklig byggnad. Har man som jag spring i benen kan man spankulera i omgivningarna. Gör inte ont i ögonen direkt.

Har ni tips på bra fikaställen runt om i landet?

Safta sylta syra

Dagarna viner förbi nu för tiden. Har det supertrevligt på jobbet (äter tårta var dag + alla kollegor är kalas) men så fort jag kommer hem är jag helt slut. 9till5 och pendla är icke för mig. Det enda jag orkar är att plocka bär. Härom veckan var jag trött in i märgen och orkade inget annat än att sitta ute med en bunke, en podd, en öl och plocka vinbär.

DSC_0480DSC_0486.JPG

Resultatet blev världens mumsigaste gelé, sylt och saft. Den står i kylen och trängs med fläderblomsaft, blåbärssylt och sen en timma tillbaks svingod hallonsylt.

Har ingen saftmaja så jag använder en bit tyll jag skulle haft till en fjärilshåv. Tyvärr var den för grov för fjärilsfångst men nu kommer den ju till nytta i alla fall!

DSC_0509DSC_0531
Leker fortfarande med maten. Tyckte det här såg så äckligt och coolt ut.DSC_0545

Ska plocka de sista blåbären innan de förfars, ta hand om körsbären och sen göra massvis av surkål och syrade morötter. Nom nom nom.

Hoppas ni har det bra i sommarkylan!

Ilska som drivkraft

Min senaste krönika för ETC handlar om att agera – att göra mer än dela artiklar och videor på facebook, mer än att källsortera och cykla till jobbet för att rädda planeten. Ett har jag lärt mig – om det ska bli något gjort här i världen får man göra det själv.

När jag var liten var jag aldrig arg. Jag var frustrerad, ledsen och orolig över miljöproblem och orättvisor men det tog sig aldrig uttryck i knutna nävar eller avgrundsvrål. Min högsta dröm var att dö genom att ställa mig mellan ett djur och en tjuvjägare i Serengeti. Vid tretton års ålder blev jag religiös. Ilska var inte längre ens tillåtet – brist på självkontroll och mörka känslor sågs inte på med blida ögon.

Vid nitton gick det inte längre. Jag brakade ihop, bröt med allt vad kristendom hette. Plötsligt fick jag vara arg – och så jävla arg jag blev. Sen dess har det inte slutat. Visst ställer det till problem ibland, men det är också en otrolig kraft som obönhörligt motar en framåt, ett ånglok i ryggen.  Ren frustration har fått mig att driva igenom projekt, göra namninsamlingar, hjälpa, trösta, ryta ifrån. Orättvisor och goda ting som förstörs får mig att koka, får bröstet att slitas sönder. Det finns inget val. Något ska göras.

Om du brinner för något, om du ser orättvisor och snedvridna saker runt omkring dig – gör något. Det finns tonvis man kan göra för att påverka. Du kan kanalisera din ilska och frustration genom att bygga något nytt. Börja med att googla. Läs på om det du funderar på, bygg en kunskapsbas och leta efter namn som dyker upp. Förstå problematiken, ringa in knäckfrågor. Ring upp personerna du hittar när du letar! Bjud på lunch och snacka för att förstå mer, skypa om de bor långt bort. Folk blir ofta eld och lågor när man ber dom snacka nån timma om sina specialintressen. Skojar inte. Ställ frågor. Ju mer du lär dig kommer du förstå vad som kan, behöver göras. Och sen: gör det.