En bättre måndag

Jag hade möte på något som heter Det fria husets ord idag. Det är precis vad det låter som – ett ställe under kommunens försorg där fokus är det egna, fria uttrycket. Som jag är alldeles kär i. Jag skrev till dem för ett tag sen och frågade om de vill visa en dokumentär om flyktingsituationen på Lesbos. En bekant till mig, Laura, var där två månader i somras och intervjuade flyktingar, volontärer och människor som är bofasta på ön. Resultatet blev Lesvos: Beautiful Prison. Det är en vacker och skakande film om den tragedi som pågår på varma stränder bredvid semestrande turister, mellan olivlundar och gula kullar, men också om den starka gemenskap och kärlek som växer trots hopplösheten.

Nahide, som jag träffade, var världens trevligaste, coolaste – och visst är de intresserade av filmen! Början av december är spikat. Det är inte klokt hur många otroliga människor man träffar när man börjar engagera sig ideellt, och när man nystar i ämnen som drar till sig folk med passion och stark vilja. När jag var på konferens förra helgen vill jag bara packa ner folk i väskan och ta med dem hem. Jag hade kunnat spendera två veckor med alla jag träffade för de var så inspirerande och kloka.

Efter mötet satte jag mig och skrev på ett kafé, och sen åkte jag hem och dog i sängen. Jag blir helt matt av att vara på stan, bland folk som rör sig. Jag älskar de sprakande höstfärgerna, men tyvärr gör de inte saken bättre – de får hjärnan att koka efter en stund. Band en bukett för att stilla stormen lite. DSC_0749DSC_0762

Nu ska jag elda i bastun, laga mat och vicka på tårna. Hoppas ni också har en fin måndag!

Höstbestyr

Nu när hösten är här och kontorsjobbet tagit slut har jag så mycket energi att jag nästan kokar över. Höst är nyår för mig. Plötsligt blossar jag upp efter en sömnig sommar, sprakar av ljus i varje cell. Rör mig framåt och uppåt i 160.

Följande händer nästa vecka:

  • Möte angående en filmvisning jag ska ordna. Är så taggad över detta!
  • Möte med kommunens hållbarhetsavdelning.
  • Skriva färdigt reportage + en krönika.
  • Utflykt med Växjö Fågelklubb. Ah! Så kul! Om det är någon som är sugen på att börja skåda är det ett jättebra tillfälle nu när flyttfåglarna drar söderut inför vintern. Det är hålligång så det heter duga i markerna.

Men först ska jag till Jönköping och hälsa på en kompis och gå på konsert. Panda da Panda. Drog mig i säkert fyra år innan jag började lyssna på honom för jag tyckte namnet var så töntigt (förlåt……), men när jag väl hörde människan bara smällde det till. Blev störtkär.

Hoppas ni får en fin helg! 🙂

Det som händer

Det har varit väldigt tyst här ett tag. Sen jag började jobba på kontor har min energimätare ständigt darrat nära noll. Jag visste att det skulle bli så, men det kändes inte riktigt som jag kunde tacka nej. Det var först när min chef påpekade att jag inte bara kan jobba och sova som jag började fundera över det. Jag blir också lätt sjuk när jag jobbar heltid, så det blir liksom ändå aldrig hela arbetsveckor.

Så nu har jag slutat.

Jag försöker lägga tiden på det som ger energi. Att skriva, starta projekt, och förhoppningsvis snart måla. Jag har börjat gå i psykodynamisk terapi, vilket är tufft och energikrävande. Egentligen ville jag ha KBT, men psykologen som utredde mig sa att det inte var det jag skulle ha. Att det bara hade blivit en till quick fix, att jag bara skulle braka ihop igen. Att jag bara skulle gå längs nästa varv på den nedåtgående spiralen.

Så nu kravlar jag mig genom det. Håller mig ovanför ytan, pressar mig samman själv för att inte falla i sär.

Kanske kommer jag ha mer ork och lust att skriva här. Det händer saker i Växjö, och i min närhet, som aldrig förr och jag skulle så gärna vilja dela med mig av allt kul. I helgen ska jag på konferens med Omställningsrörelsen i Sverige. Ska bli spännande!

Är landsbygden död?

Det är dags att krypa till korset. Som nämnt tidigare såg jag en flytt tillbaks till Växjö som en tvångsförflyttning till världens ände. Om Växjö varit illa i min trångsynta hjärna har omnejden tett sig som nån slags dödsinjektion för allt kul. Tråkig som en påstigande i Alvesta, som uttrycket lyder. (Alltså herregud så jag skäms.)

Vi kan väl säga att jag kommit på bättre tankar sen jag började jobba i Alvesta. Hela kommun fullkomligt bubblar av liv. Spelningar, kaféerna nämnda i tidigare inlägg, konstutställningar, loppisar, mängder av olika events. Visst, man kan inte välja mellan fyra olika konserter en tisdagkväll – men hur ofta gick jag på spelning även när jag hade möjlighet? Gick jag på alla pubar barer kaféer klubbar i Lund, Uppsala, Nijmegen, St Andrews? Nä. Jag tror stämningen och möjligheten till att välja var det som gjorde att man kände sig så fri. Men just den stämningen kanske inte har monopol på att vara den enda uthärdliga eller värd att leva i.

En kollega till mig (väldigt kul tjej) sa på en fikarast att hon är nöjd med var hon bor, för ”Alvesta har ju faktiskt allt.” Stirrade på henne. Försökte ta in vad hon sa. Tänkte efter. Ja fan. Hon har ju rätt? Vill man så kan man ha extremt roligt i Alvesta kommun.

Man får ut och leta lite. Bakom granmurarna längs väg 27 finns så mycket värt att utforska, och kan det vara såhär bra mitt i mörkaste Småland är chansen stor att det är bra hålligång i socknar i resten av landet också. Kanske är landsbygden på utdöende på andra ställen, eller i andra aspekter. Men inte här i alla fall.

Lyckad som fan

En tanke slog mig just.

Gud vad jag längtar till St Andrews ringer mig igen för att samla in data till statistiken över vilka toppjobb St Andrews graduates får. Härom sistens löd konversationen

”Hi! I’m calling from the St Andrews Alumni Office. We’re collecting data on the jobs our alumni have gotten since leaving university, to give future students a better image of that they can expect. So where have your chemistry degree gotten you in these two years, Agnes?”
”Um. Well. I’m unemployed. I’ve been unemployed since I graduated.”
”OMG!!! Im so, so sorry!! I mean… oh, ok…?”
”… thanks…”

Det ska bli så KUL att säga att min fina fina utbildning gjort att jag får hålla koll på folks sophämtnings- och slamtömningsabonnemang, and I’m fucking loving it.

Jag älskar att inte vara lyckad längre. Bara lycklig.

Sommarkaféerna

Är det något vi har mycket av i Småland är det småkaféer på landsbygden. De poppar upp som svampar under sommarmånaderna och ofta med tillhörande loppis. Man är helt salig efter en eftermiddag på en stol i solen med ett glas flädersaft i näven och munnen full av dumlemuffins. Fast det bästa är att det är så tyst och lungt. Småpratet från de andra som njuter i solen med en kopp kaffe, ett par humlor och kanske en gris är det enda som hörs.

I Broaskog utanför Moheda finns ett kafé där det är prick så. Förutom fiket har de en jättemysig gårdsbutik där man kan köpa massa fina saker och lingonsylt, chutney och ägg från hönsen.

DSC_0462 (2).JPG
Hela stället badar i blommor. Tyvärr dog kameran efter den här bilden. Men ni fattar?

DSC_0464 (2).JPG
Dumle-ljus-och-mörkchoklad-kaka överöst med bär och grädde.

Är ni i närheten av Växjö/Alvesta är Broaskog mycket varmt rekommenderat. Väldigt anspråkslöst, lugnt och med ljuvlig fika.

Andra bra ställen i mitten av Småland är

Hilmas must.Har aldrig sett maken till ett så idylliskt ställe, med så sjukt gott fika och trevligt folk. Ni hittar deras insta här.

Café Sjövillan vid Åby Sluss. Vacker miljö, bra fika, jättebra platser både inom- och utomhus. Bästa man kan göra på en söndag är att åka dit. Väl värt ett besök!

Pannkakshuset i Tolg. Pannkakshus. Ja. Ni fattar själva. Bästa stället.

Hjärtenholm.
 De som har stället är världens finaste och väldigt måna om att man ska ha det bra. Förutom trevlig omgivning har de bra fika och en finfin grönsaksträdgård.

Cafe Masugnen i Åryd. Vill man äta våfflor åker man hit. Stället ligger vid en masugn (oh really) vilken är en riktigt häftig, vacker och märklig byggnad. Har man som jag spring i benen kan man spankulera i omgivningarna. Gör inte ont i ögonen direkt.

Har ni tips på bra fikaställen runt om i landet?

Safta sylta syra

Dagarna viner förbi nu för tiden. Har det supertrevligt på jobbet (äter tårta var dag + alla kollegor är kalas) men så fort jag kommer hem är jag helt slut. 9till5 och pendla är icke för mig. Det enda jag orkar är att plocka bär. Härom veckan var jag trött in i märgen och orkade inget annat än att sitta ute med en bunke, en podd, en öl och plocka vinbär.

DSC_0480DSC_0486.JPG

Resultatet blev världens mumsigaste gelé, sylt och saft. Den står i kylen och trängs med fläderblomsaft, blåbärssylt och sen en timma tillbaks svingod hallonsylt.

Har ingen saftmaja så jag använder en bit tyll jag skulle haft till en fjärilshåv. Tyvärr var den för grov för fjärilsfångst men nu kommer den ju till nytta i alla fall!

DSC_0509DSC_0531
Leker fortfarande med maten. Tyckte det här såg så äckligt och coolt ut.DSC_0545

Ska plocka de sista blåbären innan de förfars, ta hand om körsbären och sen göra massvis av surkål och syrade morötter. Nom nom nom.

Hoppas ni har det bra i sommarkylan!

Ilska som drivkraft

Min senaste krönika för ETC handlar om att agera – att göra mer än dela artiklar och videor på facebook, mer än att källsortera och cykla till jobbet för att rädda planeten. Ett har jag lärt mig – om det ska bli något gjort här i världen får man göra det själv.

När jag var liten var jag aldrig arg. Jag var frustrerad, ledsen och orolig över miljöproblem och orättvisor men det tog sig aldrig uttryck i knutna nävar eller avgrundsvrål. Min högsta dröm var att dö genom att ställa mig mellan ett djur och en tjuvjägare i Serengeti. Vid tretton års ålder blev jag religiös. Ilska var inte längre ens tillåtet – brist på självkontroll och mörka känslor sågs inte på med blida ögon.

Vid nitton gick det inte längre. Jag brakade ihop, bröt med allt vad kristendom hette. Plötsligt fick jag vara arg – och så jävla arg jag blev. Sen dess har det inte slutat. Visst ställer det till problem ibland, men det är också en otrolig kraft som obönhörligt motar en framåt, ett ånglok i ryggen.  Ren frustration har fått mig att driva igenom projekt, göra namninsamlingar, hjälpa, trösta, ryta ifrån. Orättvisor och goda ting som förstörs får mig att koka, får bröstet att slitas sönder. Det finns inget val. Något ska göras.

Om du brinner för något, om du ser orättvisor och snedvridna saker runt omkring dig – gör något. Det finns tonvis man kan göra för att påverka. Du kan kanalisera din ilska och frustration genom att bygga något nytt. Börja med att googla. Läs på om det du funderar på, bygg en kunskapsbas och leta efter namn som dyker upp. Förstå problematiken, ringa in knäckfrågor. Ring upp personerna du hittar när du letar! Bjud på lunch och snacka för att förstå mer, skypa om de bor långt bort. Folk blir ofta eld och lågor när man ber dom snacka nån timma om sina specialintressen. Skojar inte. Ställ frågor. Ju mer du lär dig kommer du förstå vad som kan, behöver göras. Och sen: gör det.

Hur du lär dig vad som helst

När jag gick på gymnasiet behövde jag någon gång stryka en skjorta. Jag hade inte en susning om hur man gjorde så jag googlade och hittade en superbra instruktionsvideo. På sidan jag hade hamnat på upptäckte jag ca en miljard andra how to-videor. Klickade mig vidare som besatt och slukade en efter en. Det fanns så sjuka saker, så häftiga, praktiska och så galna. Jag skickade en av dem till en kompis på msn (tror det var ”How to get laid”) och vi började en febril jakt på den mest absurda vi kunde hitta. Vi höll på i veckor. Jag tror det landade på ”How to make a fake vagina for masturbation from cleaning products.” … japp.

Nu när youtube har exploderat finns ju allt där. Det är en outsinlig källa till kunskap, ett smörgåsbord fullt av allt värt att veta. Jag har gått distanskurser i politisk filosofi, tentapluggat med hjälp från filmade föreläsningar och animationer, lärt mig måla akvarell, origami, beskära växter. ALLT finns.

Här finns min morgonyogavideo. Det finns såklart hur många som helst som är bra, men jag gillar den här tjejen.

Här är min bästa sida för onlinekurser. Det finns så hiiimla mycket bra där, från alla världens toppuniversitet.

Ett exempel på teckningsvideor är en tutorial om crosshatching som jag tycker är excellent. Det finns ingen hejd för hur många det finns – det här är bara en ur högen.

Om du som jag har svårt att ta kritik när det gäller skapande (heh) och mest vill göra saker på ditt eget sätt, i din egen takt är detta världens bästa sätt att lära sig. Man slipper gå dyra kurser där man ändå bara blir frustrerad över att tempot är fel – man tar till sig det man vill, kan kolla om och om igen, välja en annan instruktör om den man först hittade inte riktigt är ens kopp te. Kör ba kör!

De bästa dagarna

De finaste dagarna den här sommaren har spenderats ute. Såklart. När jag startade den här bloggen hade jag ingen aning om hur mycket tid jag spenderar utomhus men… det verkar vara allt jag gör? Promenader, fågelskådning, läsning i hagen. Klafsande i träsk och balanserande på stockar, frentiskt stirr på växter och lavar. Här kommer några bilder från sommarns eskapader.

Det finns typ en miljard ställen i och runt Växjö (Europas grönaste stad blabla) som är alldeles ljuvliga. Kommer en guide vart det lider!

DSC_0355 (2)DSC_0350 (2)DSC_0380
DSC_0395DSC_0333DSC_0353Hej från mig och Thyrnir!