En bättre måndag

Jag hade möte på något som heter Det fria husets ord idag. Det är precis vad det låter som – ett ställe under kommunens försorg där fokus är det egna, fria uttrycket. Som jag är alldeles kär i. Jag skrev till dem för ett tag sen och frågade om de vill visa en dokumentär om flyktingsituationen på Lesbos. En bekant till mig, Laura, var där två månader i somras och intervjuade flyktingar, volontärer och människor som är bofasta på ön. Resultatet blev Lesvos: Beautiful Prison. Det är en vacker och skakande film om den tragedi som pågår på varma stränder bredvid semestrande turister, mellan olivlundar och gula kullar, men också om den starka gemenskap och kärlek som växer trots hopplösheten.

Nahide, som jag träffade, var världens trevligaste, coolaste – och visst är de intresserade av filmen! Början av december är spikat. Det är inte klokt hur många otroliga människor man träffar när man börjar engagera sig ideellt, och när man nystar i ämnen som drar till sig folk med passion och stark vilja. När jag var på konferens förra helgen vill jag bara packa ner folk i väskan och ta med dem hem. Jag hade kunnat spendera två veckor med alla jag träffade för de var så inspirerande och kloka.

Efter mötet satte jag mig och skrev på ett kafé, och sen åkte jag hem och dog i sängen. Jag blir helt matt av att vara på stan, bland folk som rör sig. Jag älskar de sprakande höstfärgerna, men tyvärr gör de inte saken bättre – de får hjärnan att koka efter en stund. Band en bukett för att stilla stormen lite. DSC_0749DSC_0762

Nu ska jag elda i bastun, laga mat och vicka på tårna. Hoppas ni också har en fin måndag!

Inktober

Jag råkade köpa fel sorts akvarellpapper härom veckan (25% bomull istället för 100 – inte bra). Tänkte använda det för fulmålning, gå loss och testa olika tekniker. Jag har inte målat med tusch sen jag var sexton eftersom jag hatade det, men det pågår en tuschteckningsutmaning under oktober (#inktober). Tänkte att jag i alla fall kunde testa – och jag älskar det! Lägga lager på lager, sakta skulptera fram ansikten. Det befriande i att inte kunna sudda, att gjort är gjort, att man får göra det bästa av sina misstag.

DSC_0729Pojkvän med snagg. Blev väldigt lik Mussolini?

DSC_0730Paletten!

Har ni några tips på intressanta ansikten att måla?

Höstbestyr

Nu när hösten är här och kontorsjobbet tagit slut har jag så mycket energi att jag nästan kokar över. Höst är nyår för mig. Plötsligt blossar jag upp efter en sömnig sommar, sprakar av ljus i varje cell. Rör mig framåt och uppåt i 160.

Följande händer nästa vecka:

  • Möte angående en filmvisning jag ska ordna. Är så taggad över detta!
  • Möte med kommunens hållbarhetsavdelning.
  • Skriva färdigt reportage + en krönika.
  • Utflykt med Växjö Fågelklubb. Ah! Så kul! Om det är någon som är sugen på att börja skåda är det ett jättebra tillfälle nu när flyttfåglarna drar söderut inför vintern. Det är hålligång så det heter duga i markerna.

Men först ska jag till Jönköping och hälsa på en kompis och gå på konsert. Panda da Panda. Drog mig i säkert fyra år innan jag började lyssna på honom för jag tyckte namnet var så töntigt (förlåt……), men när jag väl hörde människan bara smällde det till. Blev störtkär.

Hoppas ni får en fin helg! 🙂

Det som händer

Det har varit väldigt tyst här ett tag. Sen jag började jobba på kontor har min energimätare ständigt darrat nära noll. Jag visste att det skulle bli så, men det kändes inte riktigt som jag kunde tacka nej. Det var först när min chef påpekade att jag inte bara kan jobba och sova som jag började fundera över det. Jag blir också lätt sjuk när jag jobbar heltid, så det blir liksom ändå aldrig hela arbetsveckor.

Så nu har jag slutat.

Jag försöker lägga tiden på det som ger energi. Att skriva, starta projekt, och förhoppningsvis snart måla. Jag har börjat gå i psykodynamisk terapi, vilket är tufft och energikrävande. Egentligen ville jag ha KBT, men psykologen som utredde mig sa att det inte var det jag skulle ha. Att det bara hade blivit en till quick fix, att jag bara skulle braka ihop igen. Att jag bara skulle gå längs nästa varv på den nedåtgående spiralen.

Så nu kravlar jag mig genom det. Håller mig ovanför ytan, pressar mig samman själv för att inte falla i sär.

Kanske kommer jag ha mer ork och lust att skriva här. Det händer saker i Växjö, och i min närhet, som aldrig förr och jag skulle så gärna vilja dela med mig av allt kul. I helgen ska jag på konferens med Omställningsrörelsen i Sverige. Ska bli spännande!