En sketen låda kan göra så mycket

För några dagar sen postade jag en bild av en kartong på Facebook. Jag skrev att jag ska fylla den med medicin och annat som behövs och skicka den till ett flyktingläger på Lesbos, och bad folk swisha en slant om de ville bidra. Jag hade bestämt mig för att lägga 2000:- själv och tänkte att kanske, kanske kunde jag få ihop en femhundring till. Man får jäkligt mycket tvål, deo, trosor, aspirin och alvedon för 500 pix.

DSC_0520 (3)

Men jäklar vad det rasslade till! Inom ett par timmar hade jag nästan 500:- (!) så jag höjde målet i huvudet till 1000:-. Över femtio swishar senare har vi skramlat ihop 2885kr!! Såååå sjukt! Alla möjliga har bidragit – nya, gamla och forna vänner, bekanta och såna jag inte känner. Det får bli minst en låda till!

Att starta en insamling är ett enkelt knep för att få tusen kg hopp för mänskligheten, om man nån gång känner att mätaren darrar farligt nära noll. Folk går runt och bär på så mycket vilja att hjälpa, men ofta finns det ingenstans det kan pysa ut. Det är bara att ge dom ett sätt de kan få utlopp för det, så händer det grejer. Ett tips om en podd som översköljer en med inspiration till att förbättra världen är Civilsamhällepodden. Det känns typ som jag brinner i bröstet när jag hör hur folk slagit näven i bordet och vägrat acceptera att ”det är bara så det är.” Blir såååå glaaaad av att dessa människor finns. Hur bra som helst.

Jag ska handla massa grejer på onsdag (16/8) så vill ni bidra med en tia innan dess är numret 0722321089 ❤

~

Update: Vi knäckte precis 3000. Ahh!!!

Är landsbygden död?

Det är dags att krypa till korset. Som nämnt tidigare såg jag en flytt tillbaks till Växjö som en tvångsförflyttning till världens ände. Om Växjö varit illa i min trångsynta lilla hjärna har omnejden tett sig som något slags dödsinjektion för allt kul. Tråkig som en påstigande i Alvesta, som uttrycket lyder. (Alltså herregud så jag skäms.)

Vi kan väl säga att jag kommit på bättre tankar sen jag började jobba i Alvesta. Hela kommun fullkomligt bubblar av liv. Spelningar, kaféerna nämnda i tidigare inlägg, konstutställningar, loppisar, mängder av olika events. Visst, man kan inte välja mellan fyra olika konserter en tisdagkväll – men hur ofta gick jag på spelning även när jag hade möjlighet? Gick jag på alla pubar barer kaféer klubbar i Lund, Uppsala, Nijmegen, St Andrews? Nä. Jag tror stämningen och möjligheten till att välja var det som gjorde att man kände sig så fri. Men just den stämningen kanske inte har monopol på att vara den enda uthärdliga eller värd att leva i.

En kollega till mig (väldigt kul tjej) sa på en fikarast att hon är nöjd med var hon bor, för ”Alvesta har ju faktiskt allt.” Stirrade på henne några sekunder för länge för vad som är artigt när jag försökte ta in vad hon sa. Tänkte efter. Ja fan. Hon har ju rätt? Vill man så kan man ha extremt roligt i Alvesta kommun.

Man får ut och leta lite. Bakom granmurarna längs väg 27 finns så mycket värt att utforska, och kan det vara såhär bra mitt i mörkaste Småland är chansen stor att det är bra hålligång i socknar i resten av landet också. Kanske är landsbygden på utdöende på andra ställen, eller i andra aspekter. Men inte här i alla fall.