Att trycka in umgänge i livspusslet

Livet går knappt ihop. Mellan hämtalämna på dagis, jobba, vab, träna, försöka hålla ihop förhållandet, vara mer än bara föräldrar, finns små, grunda skåror i ett stramt inramat pussel. Du tvättar kaklet medan du duschar och rakar bara fjärdedelen av benen som sticker fram under jeansen för vem fan har tid för hela. Hur ska du kunna träffa vänner när det finns noll tid? Och när du väl har tid är du som ett mariekex man tappat i saft?

Lösning: be om hjälp och hjälp andra. Självklart förutsätter det att den andra personen inte redan drunknar i sitt eget. Man hjälper den som behöver det mest. Då tar man ingen tid från nåt som ändå behöver göras, man får umgås, och det tråkiga går i ett huj.

Behöver du laga lunchlådor inför veckan? Har du tentavecka och allt är kaos? Bjud över en kompis och laga ihop. Måste det göras trädgårdsarbete, rensas ut garderober, storstädas? Ta hjälp av någon, sätt på ösig musik a la Alcazar och kör. Bjud på fika eller lunch som tack. Träna ihop! Utmärkt att göra tillsammans. Vara hemma och dansa till sina favoritlåtar i vardagsrummet är typiskt bra träning, med fördel med barnen. Om jag inte missminner mig hade min farmor räfs-och-vodka-fester. Man räfsade löv och sen drack man vodka. Briljant.

Jag hörde om en undersökning (källa Spanarna) där man bett försökspersoner gå upp för en backe. Man fick göra det ensam och i sällskap med personer man känt olika länge, och sen skulle man gissa hur brant backen var. Ju längre man känt en person, desto lägre lutning gissade man att backen hade. Ensam var den som brantast. Mänskligheten är bra rar.

2 reaktioner till “Att trycka in umgänge i livspusslet

  1. Tack så väldigt för att du skrev till mig, jag uppskattar verkligen dina texter.

    Just nu går jag en KBT-kurs i stresshantering vid stresspåslag och då fick vi med ett arbetsmaterial som heter livskompassen där man skulle bestämma hur VIKTIGT delar i livet är samt hur mycket man FAKTISKT ägnar sig åt det. Nära relationer och vänskap fick 10 i viktighet och 0 i faktisk prioritet. Så jag började vara mer med vänner och att vårda relationerna, men det blev precis som du skriver här, källa till mer stress. Som att jag bara ”lägger till” ännu en pusseöbit i livspusslet. Jag ska tänka på det här du skriver framöver.

    Gilla

    1. Hej Julia! Åh, jag tror min syster pratat om stresskompassen och sagt att den är jättebra! Ska ta upp med min terapeut om vi kanske också kan prata om den… Känner verkligen igen det du säger. Det var faktiskt först när jag skaffade den här bloggen och började skriva utkast om vad jag gör för mina vänner som jag fattade att jag är en bra kompis, för jag har alltid tänkt att jag måste göra mermermer. I min bekantskapskrets och familj mår nästan alla ganska dåligt tyvärr, så vi brukar försöka växeldra. Nån gång minns jag att jag var nerbäddad i en säng och en vän satt bredvid och torkade den strida strömmen tårar och matade mig med Ben&Jerrys. Jag tror det är jättebra att be om hjälp och säga typ ”jag vill jättegärna ses men jag orkar inte ta mig upp ur sängen, så kan du köpa frallor och komma hit?” Folk som tycker om en *vill* hjälpa och mår t o m bra av det (hemmasnickrad teori, som jag står fast vid). Hoppas det går bra för dig, och att du känner mindre stress vart det lider ❤ ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s