Skapa en sekt

Ibland känns det som ens vänskaper går på tomgång. Det blir liksom en tvåtimmarsfika där man checkar av det som hänt i den andres liv, men man når inte det bubbliga flamset, inte det som finns under huden. Alternativt innefattar det drinkar och utgång = dyrt + bakfylla. Det är ju skitkul att göra då och då, men kanske vill man se sig om efter nåt att varva med?

Enkel lösning som är att starta en klubb. Dra igång en filmklubb, bokklubb, syjunta… vad ni nu har för intresse. En bekant till mig äter middag ihop med ett kompisgäng varje torsdag. Jag är så sjukt avis på det haha. Stötte lite på honom ett tag för att få gå med som +1. Skoja. (eller)

Jag kan tycka att det är jätteskönt att utgå från ett gemensamt intresse – man vet att man inte behöver sitta och stirra på varann och konversera. Man gör det man kom dit för, pratar, skapar, skrattar, myser och kan vila i sin lilla församling.

Posta lite kärlek

Jag har en tendens att posta diverse ting till folk.

Ofta bara brev. Ibland choklad, ett hemkört korsord. Care packages med tidningar, en ansiktsmask, godis. Tjejtidningsquizzet jag skickade till en kompis.

DSC_1555

Tidningar, utklipp, klistermärken, lim. Brukar göra brevpapper, kuvert eller pimpa paket av detta. DSC_1571Grovskiss till korsord. Kompis hade tråkigt sommarjobb så han fick nåt att pyssla med.

DSC_1426Insidan av chokladkakekartong, vilken lämpar sig fint som brevpapper. Lägg i en måttligt platt trevlig överraskning (förutom chokladen): favvo-tepåse, ett tuggummi, skavsårsplåster? Tejpa som en besatt, banka på tre frimärken och skjuts in i lådan.

En gång skrev jag ett brev som bara bestod av Håkan Hellström-citat till en kille jag var kär i. Det tog så fruktansvärt lång tid att få ihop. Han sa inte ens tack. Kul liv.

Klippa och klistra är *så kul* och möjligheterna är oändliga. Det behöver inte vara noga, fint eller proffsigt – dagisbarn kan göra det liksom. Prima om du har tråkigt eller om du vet nån som behöver muntras upp.

Om bloggar

När jag pluggade i Skottland mådde jag väldigt dåligt och gjorde därför allt för att komma bort från min hjärna. Förutom att träna som en tok började jag läsa bloggar för att fly fältet. Fram tills dess hade jag trott på det oförtjänt dåliga rykte bloggar har – att det är sidor folk har för att bara prata om sig själva, utan att direkt tänka på sina läsare och ännu mindre på inläggens kvalitet. Tji fick jag.

Det var som nån slog upp ett pop-up-kort sprakande av färger, nattsvarta, tuggummirosa känslor och vackert svarvade meningar. Det var så roligt att få följa andras vardag, se hur livet är i Malmö, Linköping, Borås, Arjeplog. Kände mig som en unge med en gottepåse när jag grävde i arkiven, såg hur mycket författarna utvecklats på ett, två, fem år.

Förmågan och viljan att intressera sig för andra, att känna med, gråta när de gråter, glädjas när de gläds, inspireras av dem tycker jag är det finaste som finns. I bloggvärlden får folk leva ut sin kreativitet. Man uppmuntrar, ger av sin uppmärksamhet och värme.

Vad jag märkt är att ha en egen ger en extra dimension – man uppskattar hantverket och talangen för att skapa bra innehåll mycket mer. Att skaffa den här bloggen kan vara det bästa jag gjort på väldigt länge.

Ut i naturen

Alla naturnördar räcker upp en hand! Nej…? Inte? Lite?

Ni kanske snappat upp att jag gillar att skutta runt i skog och på äng. Förutom att skåda fågel har jag genom Fältbiologerna också fått upp intresset för mossa, lavar, gräshoppor (min nya grej. fyfan vad det ska jagas gräshoppor i juli!!) etc etc. You name it.

IMG_0192.JPGVärldens bästa tidning för att hitta inspiration till enkla naturaktiviteter. Läs mer om hur du får den i brevlådan här. Spoiler: gratis första året om du är under 25!

Det fina med att vara ute bland stock och sten är att man kan vara så engagerad man vill. Göra det på sina egna villkor. Man kan köpa en lupp för 5000 spänn och infernaliskt stirra på allt man hittar (nämner inga namn). Man kan gå gnagkurser och arta insekter genom att kolla på gnagmärken i trä.

Man kan också älga runt i halvuppvuxna kalhyggen med en polare och kikna av skratt av oklar anledning. Ha snärjmårakrig, med en växt med små, små taggar som fastnar på kläderna och nästintill dö av skratt och utmattning. Ut och grilla med ungarna eller med kompisar. Eller bara gå runt i en skog och… titta. Suga in allt i ögon, näsborrar. Lukten av kåda, dämpat ljud från kängorna i mossan. Leta svamp, både ätlig och ”kul” svamp. Ametistskivling, vinkremla, panterfläckig flugsvamp. Göra sporavtryck på svart papper. Vackra fyrverkerier i vitt och ljusgult när man försiktigt lyfter på hatten dagen efter.

Det finns så mycket jag vill skriva, och samtidigt räcker orden inte till. Jag tror att många, som jag gjorde innan, ser skogen mest som en kuliss. Ett tomt ställe där det någonstans, fast inte precis där jag är, myllrar med liv. Det har man ju hört, läst. Men jag kan då inte se nåt. Men lägger du dig på knä, går nära en fnasig granstam, tittar ordentligt på en stubbe ser du små världar vart du än vänder blicken.

P1020525Typ såhär.

P1020528Kollade på domma.

665728_533169933378441_1660972419_oFrån när jag (längst fram) vistades på fäbod i Jämtland och hjälpte till med getter, plockade hjortron, spanade ren och kutade runt på fjället.

Att trycka in umgänge i livspusslet

Livet går knappt ihop. Mellan hämtalämna på dagis, jobba, vab, träna, försöka hålla ihop förhållandet, vara mer än bara föräldrar, finns små, grunda skåror i ett stramt inramat pussel. Du tvättar kaklet medan du duschar och rakar bara fjärdedelen av benen som sticker fram under jeansen för vem fan har tid för hela. Hur ska du kunna träffa vänner när det finns noll tid? Och när du väl har tid är du som ett mariekex man tappat i saft?

Lösning: be om hjälp och hjälp andra. Självklart förutsätter det att den andra personen inte redan drunknar i sitt eget. Man hjälper den som behöver det mest. Då tar man ingen tid från nåt som ändå behöver göras, man får umgås, och det tråkiga går i ett huj.

Behöver du laga lunchlådor inför veckan? Har du tentavecka och allt är kaos? Bjud över en kompis och laga ihop. Måste det göras trädgårdsarbete, rensas ut garderober, storstädas? Ta hjälp av någon, sätt på ösig musik a la Alcazar och kör. Bjud på fika eller lunch som tack. Träna ihop! Utmärkt att göra tillsammans. Vara hemma och dansa till sina favoritlåtar i vardagsrummet är typiskt bra träning, med fördel med barnen. Om jag inte missminner mig hade min farmor räfs-och-vodka-fester. Man räfsade löv och sen drack man vodka. Briljant.

Jag hörde om en undersökning (källa Spanarna) där man bett försökspersoner gå upp för en backe. Man fick göra det ensam och i sällskap med personer man känt olika länge, och sen skulle man gissa hur brant backen var. Ju längre man känt en person, desto lägre lutning gissade man att backen hade. Ensam var den som brantast. Mänskligheten är bra rar.

Teckna kroki

I onsdags gick jag på mitt bästa: öppen kroki. Det hålls varannan vecka i konsthallen (som ligger mitt emot biblan. best part of town) och kostar 50:- för två timmar med fikapaus i mitten då man kan smyga runt och titta på utställningarna.

Pröva vettja! Gå ihop med nån om det känns konstigt att gå ensam. När man väl är där är det väldigt avslappnad stämning och det känns inte obekvämt att nån är naken, för… ingen beter sig som det vore skumt. Det finns i de flesta städer och kostar mellan 50-100:- (ofta studentpris). Go go go.

DSC_1385

DSC_1386

DSC_1387

En enkel middag

Alla älskar att äta middag hos andra. Man slipper städa, laga fin mat, duka, diska, fixa vin, efterrätt. Tyvärr faller det ju då på den andre… Alltid blir det jobbigt för nån.

Eller?

Innan, när jag bodde i en stad där jag kände folk (hehhh), brukade jag gå hem till kompisar med en kasse ingredienser och laga mat i deras kök. De behövde bara bidra med lite el, plats och sina dj-skills. Kanske salt. Man hjälper till med disken och kompisen får t o m ett par matlådor. Tröskeln till att ha middag blir mycket lägre. Jag behöver inte städa, dom behöver inte laga.

Next up: knytis. Alla får en uppgift med något att ha med – förrätt, efterrätt, sallad. Behöver inte vara nåt satsigt och man får pluspoäng om det kan transporteras plastpåse (nice att slippa glömma sina plastlådor). Vem blir inte glad för chokladglass till dessert liksom? Är egentligen inte rätt person att säga detta, men allt måste inte vara perfekt och fantastiskt. Man behöver inte ha manglade linneservetter. Sätt en maskros i en vas på bordet och släng dit ett par värmeljus. Nu äre det fest, alla kan se det.

Aktiemys

Igår hade jag och min syster investeringsmöte. Såna här möten är kanon. Kan du något som en kompis skulle vara hjälpt av? Är du skitbra på att lägga upp en budget, att fördela din energi så den räcker hela veckan eller vet vad som behövs i en bra basgarderob?  Kan du lösa tekniska problem man har med sin jävla dator? Dela med dig av din kunskap och mumsa kiwi under tiden.

Jag förklarade lite om aktier, fonder, hur man börjar investera… the basics. Säger jag ens detta?? Aktiemys för mitt forna jag hade låtit som a contradiction in terms. Vem har jag blivit.

DSC_1370

DSC_1373Frukt och alkoholfritt sött bubbel. Henkell Trocken, 55 kr på Konsum. Supergott.

En fäbless för Facebook

Jag har en stark svaghet för facebook. Kanske ett kontroversiellt ställningstagande dessa dagar, but Imma say it loud and proud.

Ibland klagar folk på facebook och säger att det är slöseri med tid. Man vill inte ha folks ”jag åt en fralla”-uppdateringar. Det var bra i skolan för grupparbetens skull men nu ska dom ta bort den. Jag nästan skäms lite, men inget kunde vara mig mer främmande.

Facebook har gett mig en pojkvän, miljarder nya vänner, intressen, skjuts till Sollefteå för 300 kronor. Ordnat upp min ekonomi, gett mig kunskap om fåglar, råd om måleri, astronomiska mängder inspiration, tröst och pepp. Jag har gått på demonstrationer, manifestationer, sökt jobb och hittat föreningar jag aldrig hade fått nys om annars.

Ni fattar grejen.

Det absolut bästa verktyget för att komma ut ur huset, få nya intryck och hitta vänner stirrar ni (om ni är som jag) på flera timmar om dagen. Eventssidan är ett ymnighetshorn av nöjen – det är bar å ös. Vill du hitta nya vänner som delar dina (obskyra?) intressen? Gå med i en grupp som behandlar just det. Efterlys folk i din stad. Gillar du lavar? Mopeder, att slipa knivar, knyppla, kryddor, säckpipor? Fråga om några i gruppen vill ta en fika. Peppiga människor kommer kasta sig på dig.

Så levde de lyckliga i alla sina dar.

Rubba dina cirklar, vänd dig ut-och-in

Jag vet inte om det framgått, men jag är intresserad av allt. Allt. Tills nyligen brukade jag säga att jag gillar ”allt utom ekonomi.” Sen råkade jag läsa en bok om Keynes, rotade upp alla böcker av Nobelpristagare i ekonomi det fanns på biblan. Plöjde. Ändrade manus till ”allt utom privatekonomi.” Gick av en slump med i facebookgruppen Economista, började köpa fonder och aktier, prenumerera på Dagens industri, lyssna på poddar som Analyspodden, Feminvest och Pratapengar. Ringde en exorcist. Fast nu kom jag på att jag ju hatar spel och fotboll?? Yaaay. Skönt.

Min nyfikenhet gör att jag trillar in på diverse sammankomster. Jag satt och funderade på könssjukdomar en dag, som man gör, och gick med i RFSU. Läser ändå deras tidning och det var så himla billigt för medlemskap + prenumeration på Ottar så det var värt att få hem den istället för att uggla i bibblan jämt. I och med det gick jag en grundkurs RFSU i Växjö hade om sexualpolitik. Det var roligt och jag är glad att jag gick, men i och med att sexuell upplysning och -hälsa är något jag brinner för hade jag koll på nästan allt. Med undantag för en del grejer om prostitution. Det är grejen – man tar garanterat alltid något med sig hem. I alla fall från könssjukdomsmöten. Hähä.

Hur som helst. Jag minns en söndag i gymnasiet då jag och en kompis gick på gudstjänst i Baptistkyrkan i Växjö för, varför inte? Roligast är att gå på möten med folk man är 99% olik (tror man!). Wallraffa lite. Dels är det intressant att få höra vad dom pratar med en om, när dom tror att man är ”en av dom.” Man inser att man är inte så olika och dels lär man sig så hiiiimla myckettt, och måste ifrågasätta sina egna åsikter och paradigmer. Är du vänsterpartist? Slink in på ett årsmöte för MUF och lyssna. Jagar du? Häng med på en exkursion med Fältbiologerna. Ett tag swipade jag vänster på alla som inte jobbade med bilar…