Sömnlöshetens guldkant

Vaknade i vargtimmen. Runt femsnåret gav jag upp, gjorde en kopp (balja) nattsvart kaffe och gick ut för att se soluppgången.

DSC_1130DSC_1147DSC_1117Än är det frost på morgnarna. Jag har ovanan att så fort jag kommer åt äta utomhus. Är det kallt får man släpa ut täcke, varmvattenflaskor, fårfäll och filtar men frukosten ska jävlar i mig intas på trappen eller på en sten vid sjön. På vintern har jag alltid tånaglarna målade så att jag slipper se hur dom blir grålila av köld – en sund själ i en sund kropp.

DSC_1115.JPG

DSC_1137

Jag vet inte om det har att göra med att jag har mått dåligt mycket, eller att jag är enormt pessimistisk men jag har väldigt lätt att vara tacksam. Förväntar man sig ingenting av livet ter sig allt som är bättre än skit som en skänk från ovan. Jag blir lycklig av lite helt enkelt. Att bo här är en ynnest och jag tänker krama ur varenda droppe av härligheten innan mina föräldrar får för sig att sälja huset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s