Skillnaden en sketen låda kan göra

För några dagar sen postade jag en bild av en kartong på Facebook. Jag skrev att jag ska fylla den med medicin och annat som behövs och skicka den till ett flyktingläger på Lesbos, och bad folk swisha en slant om de ville bidra. Jag hade bestämt mig för att lägga 2000:- själv och tänkte att kanske, kanske kunde jag få ihop en femhundring till. Man får jäkligt mycket tvål, deo, trosor, aspirin och alvedon för 500 pix.

DSC_0520 (3)

Men jäklar vad det rasslade till! Inom ett par timmar hade jag nästan 500:- (!) så jag höjde målet i huvudet till 1000:-. Över femtio swishar senare har vi skramlat ihop 2885kr!! Såååå sjukt! Alla möjliga har bidragit – nya, gamla och forna vänner, bekanta och såna jag inte känner. Det får bli minst en låda till!

Att starta en insamling är ett enkelt knep för att få tusen kg hopp för mänskligheten, om man nån gång känner att mätaren darrar farligt nära noll. Folk går runt och bär på så mycket vilja att hjälpa, men ofta finns det ingenstans det kan pysa ut. Det är bara att ge dom ett sätt de kan få utlopp för det, så händer det grejer. Ett tips om en podd som översköljer en med inspiration till att förbättra världen är Civilsamhällepodden. Det känns typ som jag brinner i bröstet när jag hör hur folk slagit näven i bordet och vägrat acceptera att ”det är bara så det är.” Blir såååå glaaaad av att dessa människor finns. Hur bra som helst.

Jag ska handla massa grejer på onsdag (16/8) så vill ni bidra med en tia innan dess är numret 0722321089 ❤

~

Update: Vi knäckte precis 3000. Ahh!!!

Är landsbygden död?

Det är dags att krypa till korset. Som nämnt tidigare såg jag en flytt tillbaks till Växjö som en tvångsförflyttning till världens ände. Om Växjö varit illa i min trångsynta lilla hjärna har omnejden tett sig som något slags dödsinjektion för allt kul. Tråkig som en påstigande i Alvesta, som uttrycket lyder. (Alltså herregud så jag skäms.)

Vi kan väl säga att jag kommit på bättre tankar sen jag började jobba i Alvesta. Hela kommun fullkomligt bubblar av liv. Spelningar, kaféerna nämnda i tidigare inlägg, konstutställningar, loppisar, mängder av olika events. Visst, man kan inte välja mellan fyra olika konserter en tisdagkväll – men hur ofta gick jag på spelning även när jag hade möjlighet? Gick jag på alla pubar barer kaféer klubbar i Lund, Uppsala, Nijmegen, St Andrews? Nä. Jag tror stämningen och möjligheten till att välja var det som gjorde att man kände sig så fri. Men just den stämningen kanske inte har monopol på att vara den enda uthärdliga eller värd att leva i.

En kollega till mig (väldigt kul tjej) sa på en fikarast att hon är nöjd med var hon bor, för ”Alvesta har ju faktiskt allt.” Stirrade på henne. Försökte ta in vad hon sa. Tänkte efter. Ja fan. Hon har ju rätt? Vill man så kan man ha extremt roligt i Alvesta kommun.

Man får ut och leta lite. Bakom granmurarna längs väg 27 finns så mycket värt att utforska, och kan det vara såhär bra mitt i mörkaste Småland är chansen stor att det är bra hålligång i socknar i resten av landet också. Kanske är landsbygden på utdöende på andra ställen, eller i andra aspekter. Men inte här i alla fall.

Tidskriftfrossa

Om man inte vill punga ut 50-60 spänn för tidningar man gillar kan man alltid låna från biblioteket. Det senaste är inte för utlån men i Växjö i alla fall sparar de utgåvor sen tio (?) år tillbaka. Visst att den kanske är från juni då, men jag kan leva med det! 🙂

DSC_0478

Passade perfekt när jag gjorde research för en en idé jag har. Lånade hem alla nummer från de senaste tre åren av Ottar.

DSC_0473 (2)

Har ni tips på tidningar man kanske missat?

Lyckad som fan

En tanke slog mig just.

Gud vad jag längtar till St Andrews ringer mig igen för att samla in data till statistiken över vilka toppjobb St Andrews graduates får. Härom sistens löd konversationen

”Hi! I’m calling from the St Andrews Alumni Office. We’re collecting data on the jobs our alumni have gotten since leaving university, to give future students a better image of that they can expect. So where have your chemistry degree gotten you in these two years, Agnes?”
”Um. Well. I’m unemployed. I’ve been unemployed since I graduated.”
”OMG!!! Im so, so sorry!! I mean… oh, ok…?”
”… thanks…”

Det ska bli så KUL att säga att min fina fina utbildning gjort att jag får hålla koll på folks sophämtnings- och slamtömningsabonnemang, and I’m fucking loving it.

Jag älskar att inte vara lyckad längre. Bara lycklig.

Sommarkaféerna

Är det något vi har mycket av i Småland är det småkaféer på landsbygden. De poppar upp som svampar under sommarmånaderna och ofta med tillhörande loppis. Man är helt salig efter en eftermiddag på en stol i solen med ett glas flädersaft i näven och munnen full av dumlemuffins. Fast det bästa är att det är så tyst och lungt. Småpratet från de andra som njuter i solen med en kopp kaffe, ett par humlor och kanske en gris är det enda som hörs.

I Broaskog utanför Moheda finns ett kafé där det är prick så. Förutom fiket har de en jättemysig gårdsbutik där man kan köpa massa fina saker och lingonsylt, chutney och ägg från hönsen.

DSC_0462 (2).JPG
Hela stället badar i blommor. Tyvärr dog kameran efter den här bilden. Men ni fattar?

DSC_0464 (2).JPG
Dumle-ljus-och-mörkchoklad-kaka överöst med bär och grädde.

Är ni i närheten av Växjö/Alvesta är Broaskog mycket varmt rekommenderat. Väldigt anspråkslöst, lugnt och med ljuvlig fika.

Andra bra ställen i mitten av Småland är

Hilmas must.Har aldrig sett maken till ett så idylliskt ställe, med så sjukt gott fika och trevligt folk. Ni hittar deras insta här.

Café Sjövillan vid Åby Sluss. Vacker miljö, bra fika, jättebra platser både inom- och utomhus. Bästa man kan göra på en söndag är att åka dit. Väl värt ett besök!

Pannkakshuset i Tolg. Pannkakshus. Ja. Ni fattar själva. Bästa stället.

Hjärtenholm.
 De som har stället är världens finaste och väldigt måna om att man ska ha det bra. Förutom trevlig omgivning har de bra fika och en finfin grönsaksträdgård.

Cafe Masugnen i Åryd. Vill man äta våfflor åker man hit. Stället ligger vid en masugn (oh really) vilken är en riktigt häftig, vacker och märklig byggnad. Har man som jag spring i benen kan man spankulera i omgivningarna. Gör inte ont i ögonen direkt.

Har ni tips på bra fikaställen runt om i landet?

Brodera mera

Köpte en jättefin topp på Emmaus förra veckan. Den hade en fläck på mitten så jag tänkte att jag kunde klippa av och göra en croptop… tills jag kollade i garderoben och insåg att det i princip är allt jag har.

DSC_0466

DSC_0468

Pimpade den med några stygn istället för att klippa. Tänkte att jag kan stoppa in den i höga kjolar! När jag broderar brukar jag annars företa mig monstruösa projekt som jag mest blir orolig och stressad över när de varken blir perfekta eller klara. Det var skönt att göra nåt lugnt och litet, att hjärndött strecka raka linjer. Vill man brodera är Pinterest bästa sidan för kunskap och inspo. Min broderi-board hittar ni här. Det blev verkligen inget mindblowing av det här… men det var kanske det fina med det.

DSC_0473

Såhär blev det! DSC_0533 (2)DSC_0528 (2)DSC_0524 (2)

Nu ska jag göra blåbärspaj. Puss!

Ilska som drivkraft

Min senaste krönika för ETC handlar om att agera – att göra mer än dela artiklar och videor på facebook, mer än att källsortera och cykla till jobbet för att rädda planeten. Ett har jag lärt mig – om det ska bli något gjort här i världen får man göra det själv.

När jag var liten var jag aldrig arg. Jag var frustrerad, ledsen och orolig över miljöproblem och orättvisor men det tog sig aldrig uttryck i knutna nävar eller avgrundsvrål. Min högsta dröm var att dö genom att ställa mig mellan ett djur och en tjuvjägare i Serengeti. Vid tretton års ålder blev jag religiös. Ilska var inte längre ens tillåtet – brist på självkontroll och mörka känslor sågs inte på med blida ögon.

Vid nitton gick det inte längre. Jag brakade ihop, bröt med allt vad kristendom hette. Plötsligt fick jag vara arg – och så jävla arg jag blev. Sen dess har det inte slutat. Visst ställer det till problem ibland, men det är också en otrolig kraft som obönhörligt motar en framåt, ett ånglok i ryggen.  Ren frustration har fått mig att driva igenom projekt, göra namninsamlingar, hjälpa, trösta, ryta ifrån. Orättvisor och goda ting som förstörs får mig att koka, får bröstet att slitas sönder. Det finns inget val. Något ska göras.

Om du brinner för något, om du ser orättvisor och snedvridna saker runt omkring dig – gör något. Det finns tonvis man kan göra för att påverka. Du kan kanalisera din ilska och frustration genom att bygga något nytt. Börja med att googla. Läs på om det du funderar på, bygg en kunskapsbas och leta efter namn som dyker upp. Förstå problematiken, ringa in knäckfrågor. Ring upp personerna du hittar när du letar! Bjud på lunch och snacka för att förstå mer, skypa om de bor långt bort. Folk blir ofta eld och lågor när man ber dom snacka nån timma om sina specialintressen. Skojar inte. Ställ frågor. Ju mer du lär dig kommer du förstå vad som kan, behöver göras. Och sen: gör det.

Ett porträtt

Jag har lagt målandet på hyllan ett tag eftersom jag kämpat med en bild jag målar åt en kompis. Får sån fruktansvärd prestationsångest eftersom motivet är något jag inte är så van vid. Det går därför väldigt långsamt.

Unnade mig att måla ett porträtt för skojs skull. Erik Hassle är en av mina favvoartister och är otroligt kul att måla. Såhär blev det:

DSC_0397DSC_0400

Jag har alltid varit kass på att måla hår, men känner att det börjar lossna nu! Ska kämpa på med min beställning så att jag får måla porträtt snart igen hehe.

Vad gör ni i helgen?

Alkoholfri ölprovning

dsc_0079.jpg

Jag slutade dricka alkohol i januari och eftersom öl är mitt livselixir började det klia under huden dag ett. Jag har frenetiskt scoutat nollprocentiga flaskor sen dess. Måste erkänna att jag gick in med svår skepsis, men flera smakar precis som sin starkare kompis och inte bara blask som jag trott. Det finns dock en hel del gult vatten där ute, not gonna lie…

Här kommer en recension av några ur samlingen!

DSC_0113Staropramen. Okej. Denna är lite blaskig. Ingen är förvånad. Jag tycker ändå den gör sig bra att varva med när man dricker finöl som smakar mycket. Av nån anledning fortsätter jag ju att köpa den, så nåt har den ju!

DSC_0099Mariestad – min go to-öl. Supergod. Smakar mycket men inte för mycket, så man kan sätta i sig dom på löpande band. Hade haft svårt att skilja den från den med alkohol tror jag. Så, hett tips! Rätt bitterbesk då, ingen sötma eller fruktighet, men inte heller så hela munnen är full av hundra kilo smak. Älskar den!

DSC_0086
Gotlands Bryggeris Easy Rider Bulldog IPA. Älskar den här. Den smakar så det står härliga till. Detta är en öl man köper nån enstaka av, dricker till mat eller varvar med nån mesig lager så att man inte dricker sig mätt på smaken. Förvånansvärt billig och finns ofta på Lidl av alla ställen. Nom nom.

DSC_0090
Bitburger Drive påminner om Mariestad. Man skräms lite av den bländande 0,0an för det brukar betyda blask. Men den är himla god! Rekommenderas varmt.

Jag skrev en liten lista innan på såna som inte är bra, men det kändes så taskigt så jag tog bort den… Men kanske lägger dit den igen så ni slipper lägga era slantar på sånt som inte är gott :s

Vad händer nu?

När jag skapade den här bloggen var jag deppig, ensam och hade absolut ingenting att göra. Växjö tedde sig som ett fängelse med väggar av ljusa fräscha villor, befolkat av ljusa fräscha människor som stod i skarp kontrast till min egen sotiga person. Så har det alltid känts.

Men saker har förändrats. I och med bloggen har jag upptäckt att Växjö har utvecklats och växt, mer än bara till ytan. Det finns massvis att göra här! Sånt som passar mig, ställen där jag kan vara mig själv utan fritt fall inombords, utan bly i bröstet. Jag hinner knappt med allt för det finns ett sånt överflöd.

De senaste månaderna har jag mått bättre. Dels för jag trivts bättre i stan, dels till följd av terapi och stöd från kommunen (min yrkesvägledare <3333). Jag har orkat stiga upp ur sängen, kunnat jobba lite, fått uppdrag och erbjudanden och dragit igång projekt. Det är superkul men innebär att jag har mindre tid för bloggen. Jag märker att kvalitén på mina inlägg är hutlöst mycket lägre nu än tidigare. Så vill jag inte att det ska vara. Halvmesyrer är inte min grej.

Så den får ligga på is ett tag, tills jag har mer tid och kan göra den till det jag vill att den ska vara.

Hoppas ni har fått ut något av den hittills och vill hänga med sen när den tar fart igen! På återseende hörrni. ❤